Kevättalvi jatkuu / Ännu har vi vårvinter

Vielä on sunnuntaita ja tätä kaunista päivää jäljellä. Vielä olisi aikaa lähteä ulos nauttimaan auringosta ja lintujen iloisesta viserryksestä, mutta mitä teen minä? Siivoan komeroita, löydän vanhoja kirjeitä ystäviltä ja sukulaisilta, lasten piirtämiä kortteja, kalentereita ja siinähän se aika vierähtää rattoisasti niitä lukiessa.
Ännu har vi lite kvar av denna vackra söndag och man sku ha tid att gå ut och njuta av solen och den vackra fågelsången, men vad gör jag? Städar skåp och annat och hittar gamla brev av vänner och släktingar, teckningar som våra barn har gjort, kort och kalendrar. Tiden går så fort när man börjar läsa dem.

Huomenna on sitten taas arki ja arjen työt. Mitäkö otan laukkuuni mukaan? Sitä kysyi

Asetelma-blogin Kato nyt tätäkin kehottamalla näyttämään oman laukkunsa sisällön. Luulen, että minulla on samanlainen sisältö kuin monella muulla. Kännykkä, lompakko, kyniä, kyniä, ja lisää kyniä, avaimia, kuitteja, xylitolpastilleja, töihin liittyviä papereita ja kalenteri, mutta jokaisesta laukusta ei löydy viittomakielen kuvasanakirjaa. Yritän pitää yllä tukiviittomien taitoani, jolle on käyttöä silloin tällöin työssäni. Jos minulla on vapaata aikaa päivän aikana, selailen sitä ja harjoittelen, sillä viittomakielen taito ruostuu käytön puutteesta aivan kuten muutkin kielet.
I morgon är det vardag igen och jobbet kallar. Vad jag har i väskan när jag far till arbetet, frågar "Kato nyt tätäkin" i bloggen Asetelma och uppmanar oss att visa våra väskors innehåll. Jag tror, att jag har det som nästan alla andra: mobiltelefon, plånbok, pennor och ännu mera pennor, nycklar, xylitolpastiller, papper som hör till arbetet, kalender, men i varje väska hittar man inte en bildordbok i teckenspråk. Om jag har tid, bläddrar jag i den och övar lite så att jag inte glömmer det som jag redan kan och som jag då och då har användning av i mitt arbete. Som alla andra språk, rostar också teckenspråket om man inte använder det.