Nostalgiaa

Olen varsinainen keräilijä, mitään en malta heittää pois. Niinpä Rita Hayworth , Elisabeth Taylor ja muut paperinuket, joilla leikin ahkerasti 50-luvulla, ovat saaneet seurata minua muiden vanhojen tavaroiden mukana.
Nuo ihanat vaatteet innostivat piirtämään ja suunnittelemaan myös omia luomuksia, siinä varmaan jonkinlainen alku "luovaan puuhasteluun", joka jatkuu edelleen.
Omilla tytöilläni oli sama innostus paperinukkeleikkeihin ja tallessa ovat myös heidän 70-, 80-luvun paperinukkensa. Niitä on suuret määrät tuolla komeroiden kätköissä.
Taitaa kulkea perintönä tämä innostus, sillä jo äitini leikki paperinukeilla ja piirteli nukkeja ja huonekaluja ystävilleen joskus 20-, 30-luvun tienoilla ja sitten myöhemmin lapsenlapsilleen, näille meidän tytöille. Ne ovatkin aarteita ja ne aion kehystää tauluiksi.
Jag samlar och samlar och kan inte kasta bort någonting. Också de här pappersdockorna har fått följa med under alla år.
Rita Hayworths och Elisabeth Taylors härliga kläder inspirerade säkert mig att rita egna skapelser och på denna väg är jag fortfarande, att pyssla och skapa och göra någonting kreativt är viktigt för mig.
Också mina döttrar lekte mycket med sina pappersdockor. De är från 70- och 80-talen och det finns tiotals i garderoben.
Det här intresset tycks gå i arv. Redan på 20- 30- talet lekte min mamma med pappersdockor och ritade dockor och möbler åt sina vänner. Senare fick mina flickor pappersdockor, som mommo ritade åt dem. De är värdefulla och de tänker jag rama in.